| Hur murgrönan blev en läkemedelsplanta |
|
| |
|
Redan Hippokrates, medicinens fader, (ca 460-370 f K) hjälpte till att göra murgrönan populär. Han kände inte till dess läkande mekanismer utan trodde att gudar och väsen, vilka bodde i plantorna, gav dem dess läkande krafter.
Även Leonardo da Vinci (1452-1519) kände till murgrönans helande kraft. Han påstod att vildsvin kurerade sina sjukdomar med den. Under 1600-talet ökade dock intresset att använda den mot infektioner i luftvägarna.
Under 1900-talet fick murgrönan sitt genombrott från att vara en ”hälsokur” till att bli ett etablerat naturläkemedel mot hosta.
Upptäckt av en slump
Som vid många andra upptäckter hittade man murgrönans medicinska verkningsmekanismer av en slump. En läkare stationerad i en region i Sydfrankrike insåg att barnen i området sällan fick hosta. Barnen drack mjölk ur skålar gjorda av murgrönans träd. Han drog slutsatsen att det måste finnas ämnen i murgrönan som passerar över i mjölken och motverkar hosta. Idag vet vi att murgrönans verksamma ämnen finns i trädet men framförallt i bladen.
Engelhard läkemedel har under många år bedrivit forskning på murgrönan. De bästa resultaten har man hittat i extrakt från murgrönans blad som växer i specifika klimatzoner på de nordliga breddgraderna. |
 |
|
Det finns 15 olika arter av murgröna som hör hemma i Europa, Nordafrika och Ostasien.
Läkemedelsmurgrönan som ingår i Prospan växer på våra breddgrader. Det botaniska namnet för murgröna är Hedera helix Linnéa. |
| |
|
|
|
